Stendhals syndrom

Florens är berömt för det s.k. Stendhals syndrom. Kort sagt kan detta beskrivas som ett tillstånd orsakat av en överdos sublima kontupplevleser under en begränsad tid hos romantiskt lagda personer. Av egen erfarenhet tycker jag också att termen kunde appliceras på lite vardagligare människor som överväldigas av all konst, arkitektur, musik, gatukonst och människokonst som man blir utsatt för under i synnerhet högsäsong i Florens tillsammans med trafik- och andra intryck från den sydländska atmosfären.

Mera seriöst uttryckt så kan det nog varnas för den stora mängd historia, kultur och konst som väller in i våra sinnen. Speciellt förstegångsresenären som vill suga i sig allt, blir lätt utsatt för känslor som är besläktade med syndromet.

KB/2013-03-20

Definition från Wikipedia (mars 2013):

Stendhals syndrom är en psykosomatisk sjukdom som kan orsaka snabba hjärtslag, yrsel och hallucinationer när en individ exponeras för konst. Vanligtvis inträffar detta tillstånd när konsten är speciellt vacker eller om en stor mängd av konst är samlad på en plats. Termen Stendhals syndrom kan också användas för liknande reaktioner under andra sammanhang, till exempel vid shopping, då man blir överväldigad och lamslagen av en uppsjö av intryck.

Syndromet har fått sitt namn efter den franske författaren Stendhal (1783–1842) på grund av en passus i hans bok Rome, Naples et Florence från 1817, där han beskriver en sådan upplevelse vid ett besök i Florens. Även om många genom tiderna har drabbats av detta fenomen, så blev det varken namngivet eller definierat förrän 1989 då den italienska psykiatrikern Graziella Magherini beskrev det.

En skräckfilm kallad The Stendhal Syndrome har regisserats av den italienske regissören Dario Argento.

20 mar 2013