Venezia - en overklig stad

Ett besök i Venedig brukar ge en overklig eftersmak i positiv mening. Var var det jag var egentligen? I en stad på havet, eller på kanaler bland öar? Vad är trottoar, vad är gata, trafikleder på vatten eller gatsten? Kombinerat med osannolika konstskatter, vackra palats, pittoreska utflyktsmål, grandiosa piazzor och båtlivet i olika format, gör allt detta och mycket till Venedig till en stad helt i klass för sig. Hit kan man alltid återvända.

 

Staden har en enorm historisk betydelse, tråkigt dessvärre att den under senaste halvsekel avfolkats i rasande takt. Venedig är eller håller på att bli enbart en turiststad. En överväldigande del av verksamheten, näringarna, arbetsplatser etc. är i mycket hög grad bundet till turismen nuförtiden. Istället är det industristaden Mestre på fastlandet som växer och vuxit om moderstaden. Men Mestre kör turisterna förbi, i sin längtan att få ta del av det mytomspunna, sagolika Venedig.

 

Staden bör därför tas för vad den är. Här är man turist, i ett stort turistland. Det är bara att välja och vraka. Förstagångsresenären bör ej missa de stora sevärdheterna: Piazza San Marco, katedralen och dogepalatset, Rialtobron, Accademia, kyrkorna och de stora Scuolorna, arsenalen, Murano och Burano etc. Kulisserna är storslagna, även i vår cybertid. Staden ÄR romantisk, kitschig, men dock. Riktigt spännande blir det då man lär känna mindre gränder och vrår, besöker kyrkogårdsön San Michele, orkar ta sig ända till Torcello, inspekterar Lido, lär sig inneställen och udda kultplatser. Om man dessutom besökt staden under karnevalen i januari och ev. upplevt stadens gator och torg under den årliga översvämningen, så är man fast för livet. Och det finns oändligt mycket att upptäcka, även efter ett dussin resor.

 

Enda sättet att närma sig Venedig är per båt sade man under 1800-talets slut och under 1900-talets första hälft. Att komma med tåg var inte "äkta". Numera kunde man kanske göra tillägget att man bör komma med båt eller med tåg, i billigflygets stora tidevarv. Att första gången anlända till staden ivrigt väntande under en tågresa från t.ex. Milano eller Florens, ger en spännande pirrig känsla då man äntligen åker över banken och bron som för över lagunen till staden. Få förstagångsresenärer sitter ner i kupen, de flesta sticker ut huvudena och försöker nå fram med blicken. Flyger man till flygplatsen på fastlandssidan bör man definitivt angöra staden per båt eller färja som avgår från flygplatsen.

 

Förr eller senare i livet bör man uppleva Venedig, den i särklass mest egenartade staden i hela världen. För den hängivne kulturresenären rekommenderas att resa till staden alldeles ensam under lågsäsong i slutet av september eller i början av oktober. Bo på Lido eller Torcello och läs böcker, gå på museum, i kyrkorna, på konserter, promenera mycket, ät fisk- och skaldjursrätter, umgås med lokala ortsbor, ta dig ut till öarna Murano, Burano, Torcello. Njut.

 

KB / maj 2013

27 mar 2013